ADHD och genetiskt arv – vad säger forskningen?
När det kommer till frågan “är ADHD ärftligt?” finns det ett tydligt vetenskapligt svar. ADHD har en stark genetisk komponent, något som bekräftas i flera tvilling- och familjestudier. Enäggstvillingar har en mycket hög samsjuklighet, vilket innebär att om den ena tvillingen har ADHD är det stor sannolikhet – upp till 80 % – att den andra också har det.
Det handlar dock inte om en enda gen, utan om en kombination av flera genetiska variationer som påverkar hjärnans funktion och signalöverföring, särskilt inom dopamin- och noradrenalinsystemet.
Hur ärvs ADHD inom familjen?
Även om ADHD har en stark genetisk koppling är det inte alltid som det uttrycks likadant mellan generationer. Vissa får tydliga symptom i tidig ålder, medan andra kanske inte märker av svårigheterna förrän i tonåren eller vuxenlivet. Det är inte heller ovanligt att en förälder som får barn med ADHD senare känner igen symptomen hos sig själv och genomgår en utredning. På så vis kan diagnosen bli en väg till förståelse, både bakåt i tiden och framåt i relationer och föräldraskap.
Vikten av att känna till ärftligheten
Även om ärftligheten är tydlig påverkar också miljön hur ADHD kommer till uttryck. Faktorer som graviditetskomplikationer, prematur födsel, psykosocial stress och exponering för vissa ämnen under fostertiden kan samverka med genetiska sårbarheter. Det innebär att två personer med liknande genetiska förutsättningar kan få helt olika symptom beroende på yttre omständigheter. Miljön kan alltså påverka ADHD yttrar sig.
ADHD och genetiskt arv – vad säger forskningen?
Att förstå att ADHD är ärftligt kan skapa en större acceptans och hjälpa familjer att se mönster utan skuld eller skam. Istället för att tolka koncentrationssvårigheter eller impulsivitet som tecken på lathet eller bristande disciplin, kan man se dem som uttryck för en medfödd neuropsykiatrisk profil. Det öppnar också upp för tidigare stödinsatser, anpassningar och en mer inkluderande syn på lärande och utveckling – både i familjelivet och i skolan.
Släktskap utan diagnos – men med drag av ADHD
Det är inte heller ovanligt att flera i släkten uppvisar typiska drag för ADHD utan att ha fått en formell diagnos. Det kan handla om högt tempo i vardagen, svårigheter att avsluta projekt, kronisk glömska eller känslomässig impulsivitet. Många gånger är det först när någon i familjen får en diagnos som tidigare generationers beteenden börjar sättas i ett nytt ljus.
Är ADHD ärftligt? Ett tydligt ja – med nyanser
Sammanfattningsvis pekar forskningen tydligt på att ADHD är ärftligt. Det handlar om en stark genetisk disposition, som i sin tur kan påverkas av miljömässiga faktorer. Genetikens roll betyder dock inte att allt är förutbestämt – rätt insatser, förståelse och struktur kan göra stor skillnad. Genom att prata öppet om ADHD och förstå dess arvsgång kan både barn och vuxna få bättre förutsättningar att lyckas i skolan, arbetslivet och relationer.
Vill du veta mer? Läs mer om ADHD-utredning här eller boka ett inledande samtal här.