För många som söker utredning i vuxen ålder väcks en återkommande fråga: hur tidigt kan man egentligen märka ADHD? Ibland inser man först i vuxenlivet att de svårigheter man kämpat med länge faktiskt funnits där sedan barndomen. Det är därför diagnosen, trots att den ställs i vuxen ålder, alltid bygger på att symtomen funnits tidigt i livet.
ADHD är en funktionsnedsättning som påverkar uppmärksamhet, impulskontroll och aktivitetsnivå. Symtomen uppstår inte i vuxen ålder utan har funnits redan som barn, även om de inte alltid blivit identifierade. Det kan handla om svårigheter att koncentrera sig, en känsla av rastlöshet, eller att man haft svårt att reglera sitt beteende. Dessa tecken kan visa sig tidigt, ibland redan i förskoleåldern, men blir tydligare i takt med att kraven från omgivningen ökar.
Symtom som visar sig tidigt
Hos barn kan ADHD yttra sig i form av överaktivitet, svårigheter att sitta stilla eller att hålla kvar uppmärksamheten. Andra märker redan som små att de har svårt att följa instruktioner eller fullfölja aktiviteter. Det betyder inte att en diagnos kan ställas direkt, men det visar att grunden finns tidigt. När barnet sedan börjar skolan blir det ofta mer uppenbart. Svårigheter att koncentrera sig på lektioner, att organisera uppgifter eller att behålla fokus över tid kan bli till hinder som följer med genom skolgången och vidare in i vuxenlivet.
Hur det påverkar vuxna
När vuxna ser tillbaka kan de ofta beskriva återkommande mönster: de hade svårt att få ordning på skoluppgifter, blev ofta tillsagda att de störde eller kände att de inte kunde leva upp till omgivningens krav. Många har utvecklat olika strategier för att klara sig, som att arbeta dubbelt så hårt eller undvika vissa situationer. Dessa strategier kan fungera en tid, men leder ofta till stress och utmattning i vuxen ålder.
Det är därför många först i vuxen ålder börjar söka svar. Man inser att det inte handlar om brist på vilja eller disciplin, utan om svårigheter som alltid funnits där. ADHD är med andra ord inget som plötsligt uppstår senare i livet, utan något man burit med sig sedan barndomen.
Varför diagnos kan dröja
Trots att symtomen ofta funnits sedan tidig ålder kan diagnosen dröja. I vissa fall har svårigheterna inte varit lika tydliga eller har tolkats som personlighetsdrag. I andra fall har omgivningen inte förstått att det funnits ett underliggande mönster. Många kvinnor beskriver att deras symtom inte tagits på allvar eftersom de inte alltid passat in i den klassiska bilden av hyperaktivitet. Det bidrar till att många går igenom livet utan förklaring, tills de som vuxna får möjlighet att göra en ADHD-utredning.